<p>Vakinainen tulokas, viljelyperäinen, leviää luonnossa.</p> <p>Pohjois-Amerikka.</p> <p>The leaves of North American goldenrods are narrow-based and stalkless. They are located along the stem spirally and densely. The narrow (lanceolate), pointed blade of the leaf is sparsely serrated at its edges; the characteristic vernation consists of a midrib and one strong and one weak parallel vein on both sides (a leaf appears three-veined). In Finland, these species begin to bloom in August and continue until winter arrives in October. The abundant yellow, less than 1 cm wide capitules form a spectacular, mostly branchy nodding compound inflorescence.</p> <p>The North American goldenrods must not be confused with the domestic species of goldenrod (<em>S. virgaurea</em>), which is smaller, less than 1 metre in height, and has a different overall look. The branches of its inflorescences are erect, making the inflorescences to look narrowly cylindrical or conical, while the branches of inflorescences of the North American goldenrods are spreading and make them to look broadly conical. The domestic goldenrod usually begins to flower earlier than the North American goldenrods, already in July.</p> <p>North American goldenrods are a particularly complex taxonomical group in which plants have been classified in many ways as species and varieties. The Canadian goldenrod is the most common of the alien goldenrods and it can grow up to 1.5 metres tall. The tall goldenrod (<em>S. altissima</em>) and the giant goldenrod (<em>S. gigantea</em>) may grow taller than that, while many cultivated varieties (<em>S. Canadensis</em> -group) grow less than one metre in height.</p> <p>At least in closer look, Canadian goldenrod and giant goldenrod can be distinguished from each other by the hairiness of the stem and leaves and by achenes and inflorescences. The stem below the inflorescence of Canadian goldenrod is powderless (greyish) and clearly hairy either at its top or along its entire length. Its leaves are somewhat covered with short to quite long hair. Instead, the stem of the giant goldenrod is glabrous and often pale powdery up to the branchy inflorescence, and the underside of leaves are slightly pubescent at most up to the midrib. Also, the hair of achenes helps in determining the different species: Canadian goldenrods' hair is shimmering white while the hair of giant goldenrod is brownish. The prevailing baldness, along with a stalwart stem, often shorter receptacles and one to two millimeters longer capitules give the giant goldenrod more charming, rough and bushy look. So, by practising, it is possible to learn to recognize the species apart at distance with high probability.</p> <p>The distinctly less common species, tall goldenrod, is absent in Finland at least as a fugitive. The Finnish data on tall goldenrod seems to orderly refer to a richly hairy variant of the Canadian goldenrod. More information about the <a href="https://vieraslajit.fi/lajit/MX.39731/show">tall goldenrod</a> (S. altissima) and the <a href="https://vieraslajit.fi/lajit/MX.39732/show">giant goldenrod</a> (S. gigantea) can be found in their respective information cards.</p> <p>Resident alien (recent). Of cultivated origin, spreading in the wild.</p> <p>Mykeröstö tavallisesti kartiomainen, alimmat ja pisimmät haarat kaarevia. Mykeröt lukuisia, pieniä; kehto 2–3 mm, kehtosuomut limittäin useana rivinä, mykeröpohjus suomuton. Laitakukat kielimäisiä emikukkia 1–1,5 mm; kehräkukat kaksineuvoisia torvikukkia; teriö keltainen.</p> <p>Pohjois-Amerikka.</p> <p>Kukkii syyskesällä ja syksyllä (VIII–X).</p> <p>Pohjois-Amerikka.</p> <p><strong>Kansallisesti haitalliseksi säädetty vieraslaji (Kansallinen vieraslajiluettelo)</strong></p> <p>Kanadanpiisku on säädetty kansallisesti haitalliseksi vieraslajiksi. Sen sijaan tarhapiiskut (<em>S.Canadensis-ryhmä</em>) eivät ole sääntelyn piirissä. Haitallista vieraslajia ei saa päästää ympäristöön eikä tuoda Suomeen EU:n ulkopuolelta eikä myöskään toisesta EU-maasta, pitää hallussa, kasvattaa, kuljettaa, saattaa markkinoille, välittää taikka myydä tai muuten luovuttaa.</p> <p>The species has nationally been regulated as&#xa0;invasive alien species. Therefore it may not be imported, sold nor purchased. It is also forbidden to order it from online stores.</p> <p>Cut any goldenrod flowers in your garden. This will prevent the seeds from spreading into the wild.</p> <p>Vakinainen tulokas, viljelyperäinen, leviää luonnossa.</p> <p>Pähkylä lieriömäinen; pappus hapsihaiveninen.</p> <p>Pähkylä lieriömäinen; pappus hapsihaiveninen.</p> <p>Haitallinen vieraslaji. <a href="https://vieraslajit.fi/fi/lajit/MX.39730/show">https://vieraslajit.fi/fi/lajit/MX.39730/show</a></p> <p>Pohjoisamerikkalaisten piiskujen lehdet ovat kapeatyviset ja ruodittomat. Ne sijaitsevat tiheästi varrella kierteisesti. Lehtien kapea, teräväkärkinen lapa on laidoiltaan harvaan teräväsahainen. Lehden suonet koostuvat keskisuonesta ja sen molemmin puolin yhdestä vahvasta ja yhdestä heikosta samansuuntaisesta suonesta (lehti näyttää kolmisuoniselta). Suomessa lajit kukkivat vasta elo–lokakuussa runsain keltaisin, alle 1 cm levein mykeröin, jotka muodostavat näyttävän, enimmäkseen kaarevahaaraisen kertokukinnon. Kanadanpiisku on vierasperäisistä piiskuista yleisin ja se voi kasvaa 1,5 m korkeaksi. Kanadanpiiskua selvästi harvinaisemmat, korkeapiisku ja isopiisku, voivat kasvaa kanadanpiiskua korkeammiksi, kun taas monet tarhapiiskulajikkeet jäävät alle metrin korkuisiksi.&#xa0;</p> <p>Kanadanpiisku kuuluu erityisen monimutkaiseen taksonomiseen ryhmään, johon kuuluvia kasveja on luokiteltu monin tavoin eri lajeiksi ja lajikkeiksi. Näiden erottaminen toisistaan voi olla vaikeaa. Vieraiden piiskujen lajilleen tunnistaminen ei ole välttämätöntä leviämisen estämiseksi ja haittojen vähentämiseksi. Keskeisintä on osata erottaa vieraat piiskut ainoasta kotimaisesta piiskulajistamme kultapiiskusta (<em>S. virgaurea</em>).&#xa0;</p> <p>Kultapiisku (<em>S. virgaurea</em>), eli ainoa kotimainen piiskulajimme, on pohjoisamerikkalaisia piiskuja pienempi (korkeus ≤ 1m) ja sillä on erilainen kukinto. Kultapiiskun kukintohaarat ovat pystyjä tehden kukinnosta suppean lieriömäisen, kun taas pohjoisamerikkalaisilla piiskuilla kukinto on harittavampihaaraisena leveän kartiomainen. Kultapiisku aloittaa kukkimisen yleensä heinäkuussa, pohjoisamerikkalaiset piiskut hieman myöhemmin kukkien aina talven tuloon asti.&#xa0;</p> <p>Muista haitallisiksi säädetyistä piiskuista kanadanpiisku on erotettavissa varren ja lehtien karvaisuuden, pähkylöiden sekä kukintojen perusteella. Isopiiskun varsi on kukintohaaroihin asti kalju ja usein vaaleahärmeinen, kun kanadanpiiskun kukinnon alapuolinen varsi on härmeetön (harmahtava) ja joko yläosastaan tai koko pituudeltaan selvästi karvainen. Kanadanpiiskun lehdet ovat enimmäkseen lyhyt- tai pitkähkökarvaisia. Isopiiskun varsi on kukintohaaroihin asti kalju ja usein vaaleahärmeinen. Isopiiskun lehdet ovat enintään alapinnan keskisuonta myöten hieman karvaisia. Pähkylöiden (pähkylät ovat kasvin kuivia hedelmiä, joihin karvamaiset lenninhaivenet on kiinnitetty) lenninhaivenet auttavat määrittämisessä: kanadanpiiskulla ne ovat hohtavanvalkoisia, isopiiskulla rusehtavia.&#xa0;&#xa0;</p> <p>Kalju ja rotevampi varsi, lyhyemmät mykeröperät ja hieman isommat mykeröt tekevät isopiiskusta heleämmän, karskimman ja tuuheampilatvaisemman näköisen kuin kanadanpiisku. Korkeapiisku muistuttaa kovasti kanadanpiiskun muunnosta, jolla varsi on koko pituudeltaan karvainen, mutta eroaa siitä kokonsa, kukintojen ja lehtien perusteella. <a href="https://vieraslajit.fi/lajit/MX.39732">Iso-</a> ja <a href="https://vieraslajit.fi/lajit/MX.39731/show">korkeapiiskusta</a> kerrotaan lisää niiden omissa lajikorteissa.&#xa0;</p> <p>Apua vierasperäisten piiskujen tunnistamiseen ja niiden erottamiseen kultapiiskusta löytyy <a href="https://vieras-cms.laji.fi/wp-content/uploads/2023/09/230829_Piiskut_vieraslaji_tunnistus_A3.pdf">tunnistuskaaviosta</a>.&#xa0;</p> <p>Lehdet kierteisesti, tiheässä; lehtilapa suikea, suippotyvinen, harvaan teräväsahainen, lyhytkarvainen etenkin laidoilta ja alapinnan suonia myöten; ylimpien lehtien lapa pienempi ja jokseenkin ehytlaitainen.</p> kanadanpiisku <p>30–150 cm. </p> <p>Koristekasvi; usein viljelyjäänne tai -karkulainen tienvarsilla, niityillä, joutomailla.</p> <p>Kukkii syyskesällä ja syksyllä (VIII–X).</p> kanadensiskt gullris <p>Resident alien (recent). Of cultivated origin, spreading in the wild.</p> <p>Koristekasvi; usein viljelyjäänne tai -karkulainen tienvarsilla, niityillä, joutomailla.</p> <p>Monivuotinen, kookas ruoho.</p> <p>Kukkii syyskesällä ja syksyllä (VIII–X).</p> <p>Pähkylä lieriömäinen; pappus hapsihaiveninen.</p> <p>Monivuotinen, kookas ruoho.</p> L. <p>Koristekasvi; usein viljelyjäänne tai -karkulainen tienvarsilla, niityillä, joutomailla.</p> <p>Versot nuorina nuokkuvalatvaisia. Varsi vankka, tavallisesti haaraton, tyveä lukuun ottamatta lyhyt- ja pehmeäkarvainen. </p> <p>Mykeröstö tavallisesti kartiomainen, alimmat ja pisimmät haarat kaarevia. Mykeröt lukuisia, pieniä; kehto 2–3 mm, kehtosuomut limittäin useana rivinä, mykeröpohjus suomuton. Laitakukat kielimäisiä emikukkia 1–1,5 mm; kehräkukat kaksineuvoisia torvikukkia; teriö keltainen.</p> <p>Kukkii syyskesällä ja syksyllä (VIII–X).</p> <p>Koristekasvi; usein viljelyjäänne tai -karkulainen tienvarsilla, niityillä, joutomailla.</p> <p><strong>Invasive alien species included in the national list (National list of alien species)</strong></p> <p>The species&#xa0;<em>Solidago canadensis</em> is nationally regulated as an invasive alien species. However, the cultivated varieties (the <em>S. Canadensis</em> -group) are not subject to the regulation. Invasive alien species may not be released into the wild, imported into Finland from outside the EU or from other EU countries, kept, bred, transported, placed on the market, transferred, sold, passed on or otherwise handed over.</p> <p>Due to the strong spreading potential, Canadian goldenrod is on the blacklist of invasive alien species in Norway. It is also classified as invasive alien species in Japan, China and several European countries, including Sweden, Norway, Estonia and Denmark.</p> <p>Vakinainen tulokas, viljelyperäinen, leviää luonnossa.</p> <p>Haitallinen vieraslaji. <a href="https://vieraslajit.fi/fi/lajit/MX.39730/show">https://vieraslajit.fi/fi/lajit/MX.39730/show</a></p> <p>Goldenrods are alien species in the Finnish nature and they should stay within gardens. In order to prevent them from spreading beyond household gardens, the inflorescences should be cut before the seeds are mature. Once rooted in a habitat, goldenrod stands are difficult to eradicate because the rhizomes are tenacious and the plant spreads from root fragments.</p> <p>The most effective way to completely eradicate a stand is to dig the plants up, roots and all. Stands can also be mowed twice a year (May and August) for several years. When the stand is covered with plastic after mowing, growth may be inhibited. Ploughing the soil is another method worth trying.</p> <p>Pähkylä lieriömäinen; pappus hapsihaiveninen.</p> <p>Resident alien (recent). Of cultivated origin, spreading in the wild.</p> <p>30–150 cm. </p> <p>Vakinainen tulokas, viljelyperäinen, leviää luonnossa.</p> <p>Pähkylä lieriömäinen; pappus hapsihaiveninen.</p> <p>Several North American species of goldenrod family have been introduced to Finland as ornamental plants. They are perennial, rhizomatous, tall grasses that often form extensive stands. The most common of them is the Canadian goldenrod <em>(Solidago canadensis</em>), also known as common goldenrod, which can grow up to 1.5 m tall. Less common are a more bulky <a href="https://vieraslajit.fi/lajit/MX.39731/show">tall goldenrod</a> (<em>S. altissima</em>) and even more bulky <a href="https://vieraslajit.fi/lajit/MX.39732/show">giant goldenrod</a> (<em>S. gigantea</em>). In addition, grass-leaved goldenrod (<em>S. graminifolia</em>) and cross-bred varieties of goldenrod for horticultural use (<em>S. Canadensis</em> -Group) have been found in Finland.</p> <p>North American goldenrods are perennial, large grasses which often forms extensive growths; because of the large rhizomes the growths are very long lived. In addition to home yards and gardens, they grow in a wide variety of habitats modified by humans, for example on wasteland, riverbanks, roadsides and railway banks, and abandoned farmland. The Canadian goldenrod is very adaptable and can even survive on heavy metal-contaminated soils.</p> <p>Goldenrods reproduce both from seed and vegetatively from rhizome bodies. They produce a large number of seeds: a single shoot can produce more than 10,000 seeds. Hairy seeds (actually achene) spread along with the wind over long distances. The rigid stems of goldenrods persist a long time in winter, which allows the seeds to spread on the snowget more unhindered than in summer. Harmful goldenrods can also easily spread from place to place along with fragments of rhizome, or plant debris and soil which contains parts of rhizomes.</p> <p>Kukkii syyskesällä ja syksyllä (VIII–X).</p> <p>Koristekasvi; usein viljelyjäänne tai -karkulainen tienvarsilla, niityillä, joutomailla.</p> <p>30–150 cm. </p> <p>30–150 cm. </p> <p>Lehdet kierteisesti, tiheässä; lehtilapa suikea, suippotyvinen, harvaan teräväsahainen, lyhytkarvainen etenkin laidoilta ja alapinnan suonia myöten; ylimpien lehtien lapa pienempi ja jokseenkin ehytlaitainen.</p> <p>Versot nuorina nuokkuvalatvaisia. Varsi vankka, tavallisesti haaraton, tyveä lukuun ottamatta lyhyt- ja pehmeäkarvainen. </p> <p>Flera nordamerikanska gullrisarter har importerats till Finland för att användas som prydnadsväxter. Den vanligaste arten är kanadensiskt gullris (<em>Solidago canadensis</em>). Kanadensiskt gullris, <a href="https://vieraslajit.fi/lajit/MX.39731">jättegullris (S. altissima)</a> och <a href="https://vieraslajit.fi/lajit/MX.39732">höstgullris (S. gigantea)</a> ingår i den nationella förteckningen över invasiva främmande arter. Höstgullris är sällsyntare än kanadensiskt gullris här och det finns inga bekräftade observationer av jättegullris i Finland. Dessutom förekommer förvildade artkorsningar uppfödda för trädgårdsbruk, så kallade trädgårdsgullris (S. canadensis -gruppen), som dock inte har klassificerats som invasiva främmande arter.</p> <p>De nordamerikanska gullrisen är fleråriga och bildar ofta omfattande, långlivade bestånd. Förutom i hemträdgårdar och trädgårdar växer de i olika människoskapade livsmiljöer, som ödemark, längs floder, vägkanter och järnvägsspår samt övergivna odlingsmarker. Kanadensiskt gullris är mycket anpassningsbart och kan klara sig till och med på mark förorenad med tungmetaller.</p> <p>Gullrisen förökar sig både från frön och vegetativt från rhizomen. De sprider sig rikligt med frön: en enda växt kan producera över 10 000 frön med hårplym som kan spridas långa sträckor med hjälp av vinden. Gullrisens styva stjälkar förblir intakta långt in på vintern, vilket gör att fröna kan spridas längs snöytan. Skadliga gullris kan lätt spridas även med hjälp av fragment av rhizomen eller jordavfall som innehåller vegetativa växtdelar.</p> <p>Lär dig att identifiera gullrisarter <a href="https://vieras-cms.laji.fi/wp-content/uploads/2023/09/230829_Piiskut_vieraslaji_tunnistus_A3_swe-1.pdf">här</a>.</p> <p>Monivuotinen, kookas ruoho.</p> <p>Resident alien (recent). Of cultivated origin, spreading in the wild.</p> <p>Kanadanpiiskua, kuten mitään muutakaan vierasperäistä lajia, ei saa päästää karkaamaan pihoista ja puutarhoista luontoon. Jotta kanadanpiiskut eivät leviäisi kotipuutarhan ulkopuolelle, tulisi niiden kukinnot katkaista ennen siementen kypsymistä. Kerran kasvupaikalle juurtuneita piiskukasvustoja on vaikea hävittää, koska niiden juurakot ovat sitkeitä ja kasvustot leviävät juurakonkappaleista.&#xa0;</p> <p>Tehokas torjuntakeino on hävittää kasvustot niittämällä ne kaksi kertaa vuodessa (kesä- ja elokuussa) useiden vuosien ajan. Niittämisen jälkeen paikalle voi kylvää kotimaisista kasvilajeista koostuvan siemenseoksen, mikä saattaa myös rajoittaa kanadanpiiskun kasvua. Leikkaamalla kasvusto toistuvasti alas nitistetään hiljalleen kasvin kasvuvoimaa, ja lopulta kasvi näivettyy kokonaan. Hävittämällä kasvi näivettämällä ei synny hankalasti hävitettävää, siemeniä, juurakoita tai juurten osia sisältävää jätettä.&#xa0;Kanadanpiiskusta voi päästä kokonaan eroon myös kaivamalla kasvit ylös juurineen ja huolehtimalla ettei maahan jää juurakon kappaleita. Tämän jälkeen on tarkkailtava seuraavat vuodet kasvupaikkaa ja tarvittaessa kitkettävä uudet taimet pois. Syntyneen kasvijätteen hävittämisessä on syytä olla erityisen huolellinen.&#xa0;<a href="https://vieraslajit-dev.laji.fi/ajankohtaista/i-1934">Lisää vinkkejä</a> kasvijätteen käsittelyyn ja hävittämiseen.</p> <p><a href="https://vieras-cms.laji.fi/wp-content/uploads/2023/09/230829_Piiskut_vieraslaji_tunnistus_A3_swe-1.pdf">&#xa0;Diagram för gullrisidentifiering</a> (Luke 2023)</p> <p><a href="http://www.nobanis.org/files/factsheets/Solidago%20canadensis.pdf">Kanadensiskt gullris i databasen NOBANIS</a> (på engelska)</p> <p><a href="http://www.sabima.no/Kanadagullris">Kanadensiskt gullris i Norge</a> (på norska)</p> <p>Bielecka, A, Borkowska, L. & Królak, K. (2020) Environmental changes caused by the clonal invasive plant Solidago canadensis. <a href="https://doi.org/10.5735/085.057.0105">Ann. Bot. Fennici 57: 33–48.</a>&#xa0;</p> <p>CABI (2019)&#xa0;<a href="https://www.cabi.org/isc/datasheet/50599">Solidago canadensis</a>&#xa0;(Canadian goldenrod).</p> <p>Czortek, P., Krolak, E., Borkowska, L. & Bielecka, A. (2020) Impacts of soil properties and functional diversity on the performance of invasive plant species Solidago canadensis L. on post-agricultural wastelands. <a href="https://doi.org/10.1016/j.scitotenv.2020.139077">Science of Total Ecology 729, 139077</a>.&#xa0;</p> <p>de Groot M, Kleijn D, Jogan N (2007) Species groups occupying different tropic levels respond differently to the invasion of semi-natural vegetation by Solidago canadensis. <a href="https://doi.org/10.1016/j.biocon.2007.01.005">Biol Conserv 136:612–617</a>. doi.org/10.1016/j.biocon.2007.01.005</p> <p>Fanesi, A., Csongor, V., Beldean, M., Földesi, R., Kolcsár, L-P., Shapiro, J., Török, E. & Kovács-Hostyánszki, A. 2015. Solidago canadensis impacts on native plant and pollinator communities in different-aged old fields. <a href="https://doi.org/10.1016/j.baae.2015.03.003">Basic and Applied Ecology 16: 335–346</a>.</p> <p>Kaukoranta, T., Juhanoja, S, Tuhkanen, E-M. & Hyvönen, T. 2019. Invasion potential of herbaceous ornamental perennials in northern climate conditions. <a href="https://doi.org/10.23986/afsci.77398">Agriculture and Food Science 28: 45-57.</a>&#xa0;</p> <p>Lenda, M., Witek, M., Skórka, P., Moron, D. & Woyciechowski, M. 2013. Invasive alien plants affect grassland ant communities, colony size and foraging behaviour.&#xa0;<a href="https://doi.org/10.1007/s10530-013-0461-8">Biol Invasions&#xa0;15: 2403–2414</a>.</p> <p>Moroń, D., Lenda, M., Skórka, P., Szentgyorgyi, H., Settele, J. & Woyciechowski, M. 2009. Wild pollinator communities are negatively affected by invasion of alien goldenrods in grassland landscape. <a href="https://doi.org/10.1016/j.biocon.2008.12.036">Biol Conserv 142:1322–1332</a>. doi.org/10.1016/j.biocon.2008.12.036</p> <p>Moroń , D., Skórka, P., Lenda, M., Kajzer-Bonk, J., Mielczarek, L., Rozej-Pabijan, E., Wantuch, M. 2019. Linear and non-linear effects of goldenrod invasions on native pollinator and plant populations. <a href="https://doi.org/10.1007/s10530-018-1874-1">Biol Invasions: 21:947–960</a>.&#xa0;</p> <p>Skórka, P., Lenda, M. & Tryjanowski, P. 2010. Invasive alien goldenrods negatively affect grassland bird communities in Eastern Europe. <a href="https://doi.org/10.1016/j.biocon.2009.12.030">Biol Conserv 143:856–861</a>.&#xa0;</p> <p>Weber, E. 1997. Morphological variation of the introduced perennial Solidago canadensis L. sensu lato (Asteraceae) in Europe. – <a href="https://doi.org/10.1111/j.1095-8339.1997.tb01413.x">Bot. J. Linn. Soc. 123(3): 197–210.</a>&#xa0;</p> <p>Werner, P.A., Bradbury, I.K. & Gross, R.S. 1980. The biology of Canadian weeds: 45. Solidago canadensis L. – <a href="https://doi.org/10.4141/cjps80-194">Canad. J. Pl. Sci. 60(4): 1393–1409</a>.&#xa0;</p> <p>Yuan, Y., Wang, B., Zhang, S., Tang, J., Tu, C., Hu, S., &#xa0;Yong, J. W. H. & Chen, X. 2013. Enhanced allelopathy and competitive ability of invasive plant Solidago canadensis in its introduced range.</p> <p>Kanadensiskt gullris härstammar från ett vidsträckt område i Nordamerika som sträcker sig från Alaska i norr ända till Nova Scotia. Arten infördes till Europa som prydnadsväxt redan på 1600-talet och kom till Finland så tidigt att det betraktas som en traditionell perenn. Idag växer kanadensiskt gullris i stora delar av Europa, så långt söderut som de södra delarna av Italien. I Finland gjordes den första observationen av kanadensiskt gullris som rymt ut i naturen i 1910. För närvarande växer det allmänt som en förvildad art i södra Finland, särskilt i Nyland, Egentliga Finland och Kymmenedalen, men det finns observationer från Åland till Uleåborgtrakten. I naturen har det spridits främst från odlingslotter, gårdar och trädgårdar. Växtsäsongens längd har ökat till följd av klimatförändringen, vilket gör att kanadensiskt gullris hinner nu producera frön bättre och har därför de senaste åren spridits allt effektivare, särskilt i södra och mellersta Finland.</p> <p>Kanadensiskt gullris har identifierats som skadligt även i Japan, Kina och många europeiska länder, inklusive våra grannländer Sverige, Norge och Estland. I Estland förekommer kanadensiskt gullris över hela landet. I Norge finns arten på svarta listan över skadliga invasiva arter på grund av dess kraftiga spridningspotential. I Danmark har kanadensiskt gullris klassificerats som en nationellt skadlig invasiv art.</p> <p>Haitallinen vieraslaji. <a href="https://vieraslajit.fi/fi/lajit/MX.39730/show">https://vieraslajit.fi/fi/lajit/MX.39730/show</a></p> <p>Kanadanpiisku on kotoisin Pohjois-Amerikasta laajalta alueelta, joka ulottuu pohjoisessa Alaskaan ja Nova Scotiaan asti. Eurooppaan se tuotiin koristekasviksi jo 1600-luvulla ja Suomeenkin se saapui niin varhain, että sitä pidetään perinneperennana. Nykyään kanadanpiiskua kasvaa suuressa osassa Eurooppaa, etelässä aina Italian eteläosiin saakka. Kasvupaikkoina sillä ovat monenlaiset ihmisten muuttamat elinympäristöt, esimerkiksi teiden- ja rautateidenvarret sekä hylätyt viljelymaat ja joenvarret.</p> <p>Versot nuorina nuokkuvalatvaisia. Varsi vankka, tavallisesti haaraton, tyveä lukuun ottamatta lyhyt- ja pehmeäkarvainen. </p> <p>Kukkii syyskesällä ja syksyllä (VIII–X).</p> Solidago altissima <p>Pohjois-Amerikka.</p> <p><a href="https://vieras-cms.laji.fi/wp-content/uploads/2023/09/230829_Piiskut_vieraslaji_tunnistus_A3.pdf">Piiskujen tunnistuskaavio </a>(Luke 2023)</p> <p>Bielecka, A, Borkowska, L. & Królak, K. (2020) Environmental changes caused by the clonal invasive plant Solidago canadensis. <a href="https://doi.org/10.5735/085.057.0105">Ann. Bot. Fennici 57: 33–48.</a>&#xa0;</p> <p>CABI (2019)&#xa0;<a href="https://www.cabi.org/isc/datasheet/50599">Solidago canadensis</a>&#xa0;(Canadian goldenrod).</p> <p>Czortek, P., Krolak, E., Borkowska, L. & Bielecka, A. (2020) Impacts of soil properties and functional diversity on the performance of invasive plant species Solidago canadensis L. on post-agricultural wastelands. <a href="https://doi.org/10.1016/j.scitotenv.2020.139077">Science of Total Ecology 729, 139077</a>.&#xa0;</p> <p>de Groot M, Kleijn D, Jogan N (2007) Species groups occupying different tropic levels respond differently to the invasion of semi-natural vegetation by Solidago canadensis. <a href="https://doi.org/10.1016/j.biocon.2007.01.005">Biol Conserv 136:612–617</a>. doi.org/10.1016/j.biocon.2007.01.005</p> <p>Fanesi, A., Csongor, V., Beldean, M., Földesi, R., Kolcsár, L-P., Shapiro, J., Török, E. & Kovács-Hostyánszki, A. 2015. Solidago canadensis impacts on native plant and pollinator communities in different-aged old fields. <a href="https://doi.org/10.1016/j.baae.2015.03.003">Basic and Applied Ecology 16: 335–346</a>.</p> <p>Kaukoranta, T., Juhanoja, S, Tuhkanen, E-M. & Hyvönen, T. 2019. Invasion potential of herbaceous ornamental perennials in northern climate conditions. <a href="https://doi.org/10.23986/afsci.77398">Agriculture and Food Science 28: 45-57.</a>&#xa0;</p> <p>Lenda, M., Witek, M., Skórka, P., Moron, D. & Woyciechowski, M. 2013. Invasive alien plants affect grassland ant communities, colony size and foraging behaviour.&#xa0;<a href="https://doi.org/10.1007/s10530-013-0461-8">Biol Invasions&#xa0;15: 2403–2414</a>.</p> <p>Moroń, D., Lenda, M., Skórka, P., Szentgyorgyi, H., Settele, J. & Woyciechowski, M. 2009. Wild pollinator communities are negatively affected by invasion of alien goldenrods in grassland landscape. <a href="https://doi.org/10.1016/j.biocon.2008.12.036">Biol Conserv 142:1322–1332</a>. doi.org/10.1016/j.biocon.2008.12.036</p> <p>Moroń , D., Skórka, P., Lenda, M., Kajzer-Bonk, J., Mielczarek, L., Rozej-Pabijan, E., Wantuch, M. 2019. Linear and non-linear effects of goldenrod invasions on native pollinator and plant populations. <a href="https://doi.org/10.1007/s10530-018-1874-1">Biol Invasions: 21:947–960</a>.&#xa0;</p> <p>Skórka, P., Lenda, M. & Tryjanowski, P. 2010. Invasive alien goldenrods negatively affect grassland bird communities in Eastern Europe. <a href="https://doi.org/10.1016/j.biocon.2009.12.030">Biol Conserv 143:856–861</a>.&#xa0;</p> <p>Weber, E. 1997. Morphological variation of the introduced perennial Solidago canadensis L. sensu lato (Asteraceae) in Europe. – <a href="https://doi.org/10.1111/j.1095-8339.1997.tb01413.x">Bot. J. Linn. Soc. 123(3): 197–210.</a>&#xa0;</p> <p>Werner, P.A., Bradbury, I.K. & Gross, R.S. 1980. The biology of Canadian weeds: 45. Solidago canadensis L. – <a href="https://doi.org/10.4141/cjps80-194">Canad. J. Pl. Sci. 60(4): 1393–1409</a>.&#xa0;</p> <p>Yuan, Y., Wang, B., Zhang, S., Tang, J., Tu, C., Hu, S., &#xa0;Yong, J. W. H. & Chen, X. 2013. Enhanced allelopathy and competitive ability of invasive plant Solidago canadensis in its introduced range. <a href="https://doi.org/10.1093/jpe/rts033">J. of Plant Ecology 6: 253–263</a>.</p> <p><a href="https://www.nobanis.org/globalassets/speciesinfo/s/solidago-canadensis/solidago-canadensis.pdf">Kanadanpiisku NOBANIS-tietokannassa (englanniksi)</a></p> <p>Det är förbjudet att importera, föda upp eller odla, sälja eller på annat sätt inneha en art som ingår i den nationella förteckningen över invasiva främmande arter. En sådan art får inte släppas ut i miljön.</p> <p>Köp eller odla inte denna invasiva främmande art. Det är också förbjudet att beställa kanadensiskt gullris från webbutiker. Det får inte vidarebefordras. Utrota främmande arter från din trädgård och behandla trädgårdsavfall så att frön eller växtdelar inte överlever eller sprids. Se till att arten inte sprider sig med jorden heller. Föredra inhemska eller sparsamt spridande växter i din egen trädgård.</p> <p>Främmande gullris som har spridit sig i miljön bör alltid utrotas för att säkra vårt ursprungliga växtbestånd, oavsett vilken specifik främmande gullrisart det handlar om. Om du inte är säker på om det växer en invasiv främmande gullrisart eller tillåtet trädgårdsgullris i din trädgård, se till att förhindra dess reproduktion och spridning genom att klippa av blommorna innan fröna hinner mogna. Varken trädgårdsgullris eller invasiva främmande gullrisarter, liksom andra invasiva främmande arter, får tillåtas att sprida sig i miljön. Utrotning av beståndet kräver markägarens tillstånd.</p> <p>Professionella aktörer har en skyldighet att förhindra spridning av kanadensiskt gullris och dess frön och andra reproduktiva växtdelar utanför området under dess kontroll, till exempel med jord, mark och andra växter.</p> <p>Pähkylä lieriömäinen; pappus hapsihaiveninen.</p> <p>Mykeröstö tavallisesti kartiomainen, alimmat ja pisimmät haarat kaarevia. Mykeröt lukuisia, pieniä; kehto 2–3 mm, kehtosuomut limittäin useana rivinä, mykeröpohjus suomuton. Laitakukat kielimäisiä emikukkia 1–1,5 mm; kehräkukat kaksineuvoisia torvikukkia; teriö keltainen.</p> <p>Lehdet kierteisesti, tiheässä; lehtilapa suikea, suippotyvinen, harvaan teräväsahainen, lyhytkarvainen etenkin laidoilta ja alapinnan suonia myöten; ylimpien lehtien lapa pienempi ja jokseenkin ehytlaitainen.</p> <p>Bielecka, A, Borkowska, L. & Królak, K. (2020) Environmental changes caused by the clonal invasive plant <em>Solidago canadensis</em>. <a href="https://doi.org/10.5735/085.057.0105">Ann. Bot. Fennici 57: 33–48</a>.</p> <p>CABI (2019) <em><a href="https://www.cabidigitallibrary.org/doi/10.1079/cabicompendium.50599">Solidago canadensis</a></em> (Canadian goldenrod).</p> <p>Czortek, P., Krolak, E., Borkowska, L. & Bielecka, A. (2020) Impacts of soil properties and functional diversity on the performance of invasive plant species Solidago canadensis L. on post-agricultural wastelands. <a href="https://doi.org/10.1016/j.scitotenv.2020.139077">Science of Total Ecology 729, 139077</a>.</p> <p>de Groot M, Kleijn D, Jogan N (2007) Species groups occupying different tropic levels respond differently to the invasion of semi-natural vegetation by <em>Solidago canadensis</em>. <a href="https://doi.org/10.1016/j.biocon.2007.01.005">Biol Conserv 136:612–617</a>. </p> <p>Fanesi, A., Csongor, V., Beldean, M., Földesi, R., Kolcsár, L-P., Shapiro, J., Török, E. & Kovács-Hostyánszki, A. 2015. Solidago canadensis impacts on native plant and pollinator communities in different-aged old fields. <a href="https://doi.org/10.1016/j.baae.2015.03.003">Basic and Applied Ecology 16: 335–346</a>.</p> <p>Moroń D, Lenda M, Skórka P, Szentgyorgyi H, Settele J, Woyciechowski M (2009) Wild pollinator communities are negatively affected by invasion of alien goldenrods in grassland landscape. <a href="doi.org/10.1016/j.biocon.2008.12.036">Biol Conserv 142:1322–1332</a>. </p> <p>Moroń, D., Skórka, P., Lenda, M. et al. Linear and non-linear effects of goldenrod invasions on native pollinator and plant populations. <a href="https://doi.org/10.1007/s10530-018-1874-1">Biol Invasions 21, 947–960 (2019</a>). </p> <p>Lenda, M., Witek, M., Skórka, P., Moron, D. & Woyciechowski, M. 2013: Invasive alien plants affect grassland ant communities, colony size and foraging behaviour. - <a href="https://doi.org/10.1007/s10530-013-0461-8">Biol Invasions 15, 2403–2414 (2013)</a>.</p> <p>Skórka P, Lenda M, Tryjanowski P (2010) Invasive alien goldenrods negatively affect grassland bird communities in Eastern Europe. <a href="https://doi.org/10.1016/j.biocon.2009.12.030">Biol Conserv 143:856–861</a>.</p> <p>Weber, E. 1997: Morphological variation of the introduced perennial Solidago canadensis L. sensu lato (Asteraceae) in Europe. – <a href="https://doi.org/10.1111/j.1095-8339.1997.tb01413.x">Bot. J. Linn. Soc. 123(3): 197–210</a>.</p> <p>Werner, P.A., Bradbury, I.K. & Gross, R.S. 1980: The biology of Canadian weeds: 45. Solidago canadensis L. – <a href="https://doi.org/10.4141/cjps80-194">Canad. J. Pl. Sci. 60(4): 1393–1409</a>.</p> <p>Yuan, Y., Wang, B., Zhang, S., Tang, J., Tu, C., Hu, S., Yong, J. W. H. & Chen, X. 2013. Enhanced allelopathy and competitive ability of invasive plant Solidago canadensis in its introduced range. <a href="https://doi.org/10.1093/jpe/rts033">Journal of Plant Ecology 6: 253–263</a>.</p> <p><a href="https://www.nobanis.org/globalassets/speciesinfo/s/solidago-canadensis/solidago-canadensis.pdf">Golden rod in NOBANIS database</a></p> <p><a href="https://www.plantevernleksikonet.no/l/oppslag/1625/ ja http://databank.artsdatabanken.no/FremmedArt2012/N60776">Golden rod in Norway (in Norwegian)</a></p> <p>Monivuotinen, kookas ruoho.</p> <p>Vakinainen tulokas, viljelyperäinen, leviää luonnossa.</p> <p>Resident alien (recent). Of cultivated origin, spreading in the wild.</p> <p>Pähkylä lieriömäinen; pappus hapsihaiveninen.</p> <p>Suomessa ensimmäinen havainto luontoon karanneesta kanadanpiiskusta on vuodelta 1910. Nykyisin sitä kasvaa viljelykarkulaisena etenkin Uudenmaan, Varsinais-Suomen, Kymenlaakson, Etelä-Hämeen ja Päijät-Hämeen alueilla, mutta myös Keski-Suomessa, Ahvenanmaalla sekä Pohjanmaan rannikolla aina Oulun korkeudelle saakka. Luontoon se on levinnyt useimmiten viljelypalstoilta ja puutarhoista. Ilmastonmuutoksen seurauksena pidentyneen kasvukauden myötä kanadanpiisku ehtii nykyään paremmin tuottaa siemeniä ja on tämän vuoksi viime vuosina levinnyt yhä tehokkaammin. Kanadanpiisku leviää etenkin Etelä- ja Keski-Suomessa monin paikoin ratavarsilla, tienpientareilla ja ojissa mitä ilmeisimmin tuulten kuljettamista siemenistä. Sitä tavataan myös lehdoissa, niityillä, joutomailla, rantapensaikoissa sekä viljavissa metsissä ja niiden reunoissa.</p> <p>Mykeröstö tavallisesti kartiomainen, alimmat ja pisimmät haarat kaarevia. Mykeröt lukuisia, pieniä; kehto 2–3 mm, kehtosuomut limittäin useana rivinä, mykeröpohjus suomuton. Laitakukat kielimäisiä emikukkia 1–1,5 mm; kehräkukat kaksineuvoisia torvikukkia; teriö keltainen.</p> <p>Lehdet kierteisesti, tiheässä; lehtilapa suikea, suippotyvinen, harvaan teräväsahainen, lyhytkarvainen etenkin laidoilta ja alapinnan suonia myöten; ylimpien lehtien lapa pienempi ja jokseenkin ehytlaitainen.</p> <p>Arto Kurtto, Luomus, 2017. Additions by Luke 2023.</p> <p>Monivuotinen, kookas ruoho.</p> <p>Versot nuorina nuokkuvalatvaisia. Varsi vankka, tavallisesti haaraton, tyveä lukuun ottamatta lyhyt- ja pehmeäkarvainen. </p> <p>Koristekasvi; usein viljelyjäänne tai -karkulainen tienvarsilla, niityillä, joutomailla.</p> <p>Mykeröstö tavallisesti kartiomainen, alimmat ja pisimmät haarat kaarevia. Mykeröt lukuisia, pieniä; kehto 2–3 mm, kehtosuomut limittäin useana rivinä, mykeröpohjus suomuton. Laitakukat kielimäisiä emikukkia 1–1,5 mm; kehräkukat kaksineuvoisia torvikukkia; teriö keltainen.</p> <p>Lehdet kierteisesti, tiheässä; lehtilapa suikea, suippotyvinen, harvaan teräväsahainen, lyhytkarvainen etenkin laidoilta ja alapinnan suonia myöten; ylimpien lehtien lapa pienempi ja jokseenkin ehytlaitainen.</p> <p>Suomeen on tuotu koristekasveiksi useita pohjoisamerikkalaisia piiskulajeja. Niistä selvästi yleisin on kanadanpiisku (<em>Solidago canadensis</em>). Kanadanpiisku sekä <a href="https://vieraslajit.fi/lajit/MX.39731/show">korkeapiisku</a> (<em>S. altissima</em>) ja <a href="https://vieraslajit.fi/lajit/MX.39732">isopiisku</a> (<em>S. gigantea</em>), on säädetty Suomessa haitallisiksi vieraslajeiksi. Isopiisku on meillä kanadanpiiskua harvinaisempi ja korkeapiiskusta ei tiettävästi ole Suomesta varmistettuja havaintoja. Lisäksi Suomessa esiintyy viljelykarkulaisena puutarhakäyttöön jalostettuja lajiristeymiä eli tarhapiiskuja (<em>S. Canadensis-Ryhmä</em>), jota ei kuitenkaan ole säädetty haitalliseksi vieraslajiksi.&#xa0;</p> <p>Pohjoisamerikkalaiset piiskut ovat monivuotisia, ja muodostavat usein laajoja, pitkäikäisiä kasvustoja. Kotipihojen ja puutarhojen lisäksi niiden kasvupaikkoja ovat monenlaiset ihmisten muuttamat elinympäristöt, kuten joutomaat, joen-, teiden- ja rautateidenvarret sekä hylätyt viljelymaat. Kanadanpiisku on hyvin sopeutuvainen ja voi pärjätä jopa raskasmetalleilla saastuneilla mailla.&#xa0;</p> <p>Piiskut lisääntyvät sekä siemenistä että kasvullisesti juurakonkappaleista. Ne siementävät runsaasti: yksi kasvi voi tuottaa yli 10 000 siementä, jotka voivat levitä pitkiäkin matkoja tuulen avulla. Piiskujen jäykät varret säilyvät pitkälle talveen, jolloin siemenet voivat levitä hangen pintaa pitkin. Haitalliset piiskut voivat helposti levitä myös juurakonkappaleiden tai kasvinosia sisältävän kasvijätteen ja maa-aineksen avulla.&#xa0;</p> <p>Gullris som inte hör till den finländska naturen bör hållas inom trädgårdens gränser. För att förhindra spridning bör man kapa av blomstjälkarna innan fröna mognar. Det är svårt att utrota gullrisbestånd som rotat sig på en växtplats eftersom rötterna är sega och bestånden sprider sig med delar från rhizomen.</p> <p>Effektiv bekämpningsmetod är att utrota bestånden genom att slå dem två gånger om året (i juni och augusti) under flera år. Efter slåttern kan man så en fröblandning av inhemska växtarter på platsen, vilket också kan begränsa tillväxten av kanadensiskt gullris. Genom att upprepade gånger klippa ner växtligheten krossas gradvis växtens tillväxtkraft, och till slut vissnar växten helt. Genom att utrota växten genom utsvältning uppstår inget svårhanterligt avfall som innehåller frön, rhizomen eller delar av rötter. Man kan också bli av med kanadensiskt gullris genom att gräva upp växterna med rötterna och se till att inga delar av rotstocken lämnas kvar i marken. Därefter bör man övervaka platsen de kommande åren och vid behov rensa bort nya plantor. Det är viktigt att vara särskilt noggrann vid hantering och bortskaffande av växtavfall.</p> <p>Haitallinen vieraslaji. <a href="https://vieraslajit.fi/fi/lajit/MX.39730/show">https://vieraslajit.fi/fi/lajit/MX.39730/show</a></p> <p>Koristekasvi; usein viljelyjäänne tai -karkulainen tienvarsilla, niityillä, joutomailla.</p> <p>Arto Kurtto, LUOMUS, 2017</p> <p><strong>Invasiv främmande art som ingår i den nationella förteckningen.</strong></p> <p>Det kanadensiska gullriset ingår i den nationella förteckningen över invasiva främmande arter. Däremot ingår trädgårdsgullris (S. canadensis -gruppen) inte i förteckningen. Invasiva främmande arter som ingår i den nationella förteckningen får inte släppas ut i miljön, importeras till Finland från länder utanför EU och inte heller från andra EU-länder, förfogas, födas upp eller odlas, transporteras, vidarebefordras, säljas, marknadsföras eller överlåtas.</p> <p>30–150 cm. </p> <p>Lehdet kierteisesti, tiheässä; lehtilapa suikea, suippotyvinen, harvaan teräväsahainen, lyhytkarvainen etenkin laidoilta ja alapinnan suonia myöten; ylimpien lehtien lapa pienempi ja jokseenkin ehytlaitainen.</p> <p>Kanadanpiisku on kotoisin Pohjois-Amerikasta laajalta alueelta, joka ulottuu pohjoisessa Alaskaan ja Nova Scotiaan asti. Eurooppaan se tuotiin koristekasviksi jo 1600-luvulla ja Suomeenkin se saapui niin varhain, että sitä pidetään perinneperennana. Nykyään kanadanpiiskua kasvaa suuressa osassa Eurooppaa, etelässä aina Italian eteläosiin saakka.&#xa0;&#xa0;Suomessa ensimmäinen havainto luontoon karanneesta kanadanpiiskusta on vuodelta 1910. Nykyisin sitä kasvaa yleisenä viljelykarkulaisena Etelä-Suomessa etenkin Uudenmaalla, Varsinais-Suomessa ja, Kymenlaaksossa, mutta siitä on havaintoja Ahvenanmaalta Oulun korkeudelle saakka. Luontoon se on levinnyt useimmiten viljelypalstoilta, pihoista ja puutarhoista. Ilmastonmuutoksen seurauksena pidentyneen kasvukauden myötä kanadanpiisku ehtii nykyään paremmin tuottaa siemeniä ja on tämän vuoksi viime vuosina levinnyt yhä tehokkaammin etenkin Etelä- ja Keski-Suomessa.&#xa0;&#xa0;</p> <p>Kanadanpiisku on tunnistettu haitalliseksi myös Japanissa, Kiinassa sekä lukuisissa Euroopan maissa, kuten naapurimaissamme Ruotsissa, Norjassa ja Virossa. Virossa kanadanpiiskua esiintyy koko maassa. Norjassa laji on haitallisten vieraslajien mustalla listalla voimakkaan leviämispotentiaalinsa vuoksi. Tanskassa kanadanpiisku on säädetty kansallisesti haitalliseksi vieraslajiksi.&#xa0;&#xa0;</p> true <p>Mykeröstö tavallisesti kartiomainen, alimmat ja pisimmät haarat kaarevia. Mykeröt lukuisia, pieniä; kehto 2–3 mm, kehtosuomut limittäin useana rivinä, mykeröpohjus suomuton. Laitakukat kielimäisiä emikukkia 1–1,5 mm; kehräkukat kaksineuvoisia torvikukkia; teriö keltainen.</p> <p>Haitallinen vieraslaji. <a href="https://vieraslajit.fi/fi/lajit/MX.39730/show">https://vieraslajit.fi/fi/lajit/MX.39730/show</a></p> <p>Resident alien (recent). Of cultivated origin, spreading in the wild.</p> <p>30–150 cm. </p> 1 Solidago canadensis <p>Vakinainen tulokas, viljelyperäinen, leviää luonnossa.</p> <p>De nordamerikanska gullrisens blad är skaftlösa och har en smal bas. De sitter tätt längs stjälken i en spiralform. Den smalt lansettlika bladskivan är glest tandad på kanterna. Bladets nerver består av en huvudnerv och på varje sida om den går en stark och en svag parallell nerv (bladet ser ut att ha tre nerver). I Finland blommar arterna först från augusti till oktober med rikligt gula blomhuvuden, som är mindre än 1 cm breda och bildar en imponerande, mestadels bågformad blomklase. Kanadensiskt gullris är det vanligaste av de främmande gullrisarterna och kan växa upp till 1,5 m högt. De mindre vanliga <a href="https://vieraslajit.fi/lajit/MX.39732">höstgullris</a> och <a href="https://vieraslajit.fi/lajit/MX.39731">jättegullris</a> kan växa högre än kanadensiskt gullris, medan många trädgårdsgullrissorter förblir under en meters höjd.</p> <p>Kanadensiskt gullris tillhör en särskilt komplex taxonomisk grupp där växterna har klassificerats på många sätt som olika arter och varianter. Att särskilja dem kan vara svårt. Att identifiera främmande gullrisarter är inte nödvändigt för att förhindra spridningen och minska skadorna. Det viktigaste är att kunna skilja främmande gullris från vår enda inhemska gullrisart, gullris (<em>S. virgaurea</em>).</p> <p>Gullriset (<em>S. virgaurea</em>) är mindre (höjd ≤ 1m) än de nordamerikanska gullrisen och har en annorlunda blomställning. Gullrisets blomgrenar är upprätta och gör blomman cylindrisk, medan de nordamerikanska gullrisen blommar i koniska klasar med nickande topp. Gullriset börjar blomma vanligtvis i juli, medan de nordamerikanska arterna blommar något senare och fortsätter ända till vintern.</p> <p>Bland de övriga skadliga gullrisarterna kan kanadensiskt gullris särskiljas genom den håriga stjälken och blad, samt frukterna och blomställningarna. Höstgullrisets stjälk är skallig ända upp till blomgrenarna och ofta vaxartat, medan hos kanadensiskt gullris är stjälken under blomställningen gråaktig och antingen upptill eller längs hela sin längd tydligt hårig. Hos kanadensiskt gullris är bladen mestadels kort- eller långhåriga. Höstgullrisets blad är högst något håriga ner till den mellersta nerven på undersidan. Frökapslarnas hårplym underlättar identifieringen: hos kanadensiskt gullris är de glänsande vita, hos höstgullris brunaktiga (frökapslarna är växtens torra frukter, till vilka hårlika hårplym är fästa).</p> <p>En skallig och kraftigare stjälk samt kortare och något större blomkorgar gör höstgullriset ljusare, grövre och buskigare än kanadensiskt gullris. Jättegullris påminner mycket om en variation av kanadensiskt gullris, vars stjälk är hårig hela vägen ner, men skiljer sig från den genom storlek, blomställningar och blad. Mer information om höstgullris och jättegullris finns på deras egna artkort.</p> <p>Arto Kurtto (Luomus) 2017, Luke 2023</p> <p>Kanadensiskt gullris är en stark konkurrent i öppna livsmiljöer. Det tränger undan ursprungliga arter. Kanadensiskt gullris har visats minska antalet både ettåriga och fleråriga kärlväxter. Kanadensiskt gullris lockar pollinerare som bin och blomflugor, vilket leder till att pollinerarbesöken på blommor av inhemska växtarter minskar. Gullris överlever envist på sina erövrade platser genom sin långlivade rhizom och sprider sig lätt med vinden genom frön. När trädgårdsavfall eller schaktjord transporteras kan de sprida sig till nya områden genom fragment av rhizomen. När gullriset sprider sig brett kan det ta över hela livsmiljöer och göra kulturlandskapet ensidigt.</p> <p>I studier gjorda i centrala Europa har man konstaterat att gullrisbestånd minskar mångfalden hos flera insektgrupper, inklusive myror, bin, blomflugor, fjärilar och till och med fåglar. Detta kan ha betydande följder för hela ekosystem på det lokala planet.</p> <p>Kanadensiskt gullris har även allelopatiska effekter, vilket innebär att de kan avsöndra föreningar i marken som hämmar tillväxten av andra växter, frögroningen och aktiviteten hos markorganismer. Dessutom kan kanadensiskt gullris påverka livsmiljön genom att öka mängden organiskt kol i marken samt påverka mängden kväve och fosfor i marken.</p> <p>Hittills har nordamerikanska gullris inte kunnat sprida sig och erövra våra vägrenar på samma sätt som blomsterlupin, eftersom den korta växtsäsongen har hämmat deras reproduktion. De blommar inte förrän på sensommaren och har inte tidigare hunnit producera mogen frö. Med stigande temperaturer och förlängd växtsäsong har dock hotet om spridning ökat och vi har redan gullrispopulationer som hinner producera mogna frukter. Kontroll av kanadensiskt gullris kan snart bli svårare, eftersom deras frön kan spridas långa sträckor med vinden.</p> <p>Resident alien (recent). Of cultivated origin, spreading in the wild.</p> <p>Canadian goldenrod is native to a wide area in North America, extending as far north as Alaska and Nova Scotia. The species was introduced to Europe as an ornamental plant as early as in the 17th century, and in Finland it was introduced so early that it is considered a traditional perennial. Nowadays, Canadian goldenrod grows in much of Europe, in the south as far as the southern regions of Italy. In Estonia, it is present throughout the country.</p> <p>Habitats include a wide range of sites modified by human activity, including roadsides, railway embankments, abandoned fields and riversides, apparently from seeds carried by the wind. It is also found in wastelands, shoreline shrubs, forests and on forest edges.</p> <p>Also tall goldenrod and giant goldenrod have spread to a wide area of Europe, growing in abandoned fields, forest edges and riversides.</p> <p>In Finland, the first recorded observation of Canadian goldenrod in the wild dates back to 1910. Nowadays, it is a common escapee in the southern parts of Finland, especally in Uusimaa, Southwest Finland and Kymenlaakso. Also, there are observations of Canadian goldenrod in Åland and up north to Oulu region. Ususally it has spread to the wild from allotments, yards and gardens. Canadian goldenrod flowers late and has seldom managed to produce seeds. Due to the climate change and longer growing seasons it seems to be able to produce germinating seeds better and, in recent years, has spred even more efficiently in Southern and Central Finland.</p> <p>A few observations of escapees of other goldenrod species have been recorded, particularly in Southern and Central Finland.</p> <p>Pohjoisamerikkalaisten piiskujen kapeatyviset, ruodittomat lehdet sijaitsevat varrella kierteisesti ja tiheässä. Lehtien kapea (suikea), teräväkärkinen lapa on laidoiltaan harvaan teräväsahainen; luonteenomainen suonitus koostuu keskisuonesta ja sen molemmin puolin yhdestä vahvasta ja yhdestä heikosta samansuuntaisesta suonesta (lehti näyttää kolmisuoniselta). Suomessa lajit kukkivat vasta elo–lokakuussa runsain keltaisin, alle 1 cm levein mykeröin, jotka muodostavat näyttävän, enimmäkseen kaarevahaaraisen kertokukinnon.</p><p>Kanadanpiiskun kukinnon alapuolinen varsi on härmeetön ja joko yläosastaan tai koko pituudeltaan selvästi karvainen, ja lehdet ovat jokseenkin kauttaaltaan lyhyt- tai pitkähkökarvaisia. Isopiiskun varsi on kukintohaaroihin asti kalju ja usein vaaleahärmeinen, ja lehdet ovat enintään alapinnan keskisuonta myöten hieman karvaisia. Pähkylöiden lenninhaivenet auttavat määrittämisessä: kanadanpiiskulla hohtavanvalkoisia, isopiiskulla rusehtavia. Vallitseva kaljuus sekä rotevampi varsi, usein lyhyemmät mykeröperät ja millin tai pari isommat mykeröt antavat isopiiskulle kanadanpiiskua heleämmän, karskimman ja tuuheampilatvaisen ilmeen, joten harjoittelun tuloksena lajit voi oppia suurella todennäköisyydellä tunnistamaan erilleen etäältäkin.</p><p>Ainoan kotimaisen piiskulajimme kultapiiskun (S. virgaurea) erottaa pohjoisamerikkalaisista piiskuista sen pienempi koko (korkeus ≤ 1 m) ja erilainen yleisilme. Kultapiiskun kukintohaarat ovat pystyjä tehden kukinnosta suppean lieriömäisen tai kartiomaisen, kun taas pohjoisamerikkalaisilla piiskuilla kukinto on harittavampihaaraisena leveän kartiomainen. Kultapiisku aloittaa kukkimisen yleensä heinäkuussa, pohjoisamerikkalaiset piiskut hieman myöhemmin kukkien aina talven tuloon asti.</p> <p>Monivuotinen, kookas ruoho.</p> <p>Vakinainen tulokas, viljelyperäinen, leviää luonnossa.</p> <p>Mykeröstö tavallisesti kartiomainen, alimmat ja pisimmät haarat kaarevia. Mykeröt lukuisia, pieniä; kehto 2–3 mm, kehtosuomut limittäin useana rivinä, mykeröpohjus suomuton. Laitakukat kielimäisiä emikukkia 1–1,5 mm; kehräkukat kaksineuvoisia torvikukkia; teriö keltainen.</p> <p>Kukkii syyskesällä ja syksyllä (VIII–X).</p> <p>Versot nuorina nuokkuvalatvaisia. Varsi vankka, tavallisesti haaraton, tyveä lukuun ottamatta lyhyt- ja pehmeäkarvainen. </p> <p>Pohjois-Amerikka.</p> <p>30–150 cm. </p> <p>Haitallinen vieraslaji. <a href="https://vieraslajit.fi/fi/lajit/MX.39730/show">https://vieraslajit.fi/fi/lajit/MX.39730/show</a></p> <p>Versot nuorina nuokkuvalatvaisia. Varsi vankka, tavallisesti haaraton, tyveä lukuun ottamatta lyhyt- ja pehmeäkarvainen. </p> <p>Koska laji on säädetty kansallisesti haitalliseksi vieraslajiksi, sen maahantuonti, kasvatus, myynti ja muu hallussapito sekä ympäristöön päästäminen on kielletty.&#xa0;</p> <p>Älä osta tai kasvata tätä haitallista vieraslajia. Kanadanpiiskun tilaaminen myös nettikaupoista on kielletty. Kanadanpiiskua ei saa luovuttaa eteenpäin. Hävitä vieraslajit puutarhastasi ja käsittele puutarhajäte niin, ettei itämiskykyisiä siemeniä tai kasvinosia voi säilyä. Huolehdi ettei laji leviä myöskään maa-aineksen mukana. Omassa puutarhassa kannattaa suosia kotimaisia tai heikosti leviäviä kasveja.&#xa0;</p> <p>Ympäristöön karanneet vieraat piiskut on aina syytä hävittää alkuperäisen lajistomme turvaamiseksi riippumatta siitä, mistä vieraasta piiskusta tarkalleen on kyse. Mikäli et ole varma, kasvaako puutarhassasi haitalliseksi säädettyä piiskulajia vai sallittua tarhapiiskua, huolehdi erityisesti siitä, ettei se pääse lisääntymään ja karkaamaan ympäristöön, katkaisemalla kukinnot ennen kasvin siementämistä. Tarhapiiskuja ja haitallisiksi säädettyjä piiskulajeja, kuten muitakaan vieraslajia ei saa päästää karkaamaan ympäristöön ja kasvuston hävittäminen edellyttää maanomistajan lupaa.&#xa0;</p> <p>Ammattimaisella toimijalla on velvollisuus estää kanadanpiiskun sekä sen siementen ja kasvinosien leviäminen hallinnassaan olevan alueen ulkopuolelle esimerkiksi mullan, maa-aineksen ja muiden kasvien mukana.&#xa0;</p> <p>Versot nuorina nuokkuvalatvaisia. Varsi vankka, tavallisesti haaraton, tyveä lukuun ottamatta lyhyt- ja pehmeäkarvainen. </p> <p>Lehdet kierteisesti, tiheässä; lehtilapa suikea, suippotyvinen, harvaan teräväsahainen, lyhytkarvainen etenkin laidoilta ja alapinnan suonia myöten; ylimpien lehtien lapa pienempi ja jokseenkin ehytlaitainen.</p> <p>Haitallinen vieraslaji. <a href="https://vieraslajit.fi/fi/lajit/MX.39730/show">https://vieraslajit.fi/fi/lajit/MX.39730/show</a></p> <p>Kanadanpiisku on niittymäisissä elinympäristöissä voimakas kilpailija, joka syrjäyttää alkuperäistä lajistoa. Kanadanpiiskun on todettu vähentävän sekä yksi- että monivuotisten putkilokasvien määrää. Kanadanpiisku houkuttelee pölyttäjiä, kuten mehiläisiä ja kukkakärpäsiä, minkä seurauksena pölyttäjävierailut alkuperäisten kasvilajien kukinnoilla vähenevät. Piiskut säilyvät sitkeästi valtaamillaan kasvupaikoilla pitkäikäisen juurakkonsa avulla ja leviävät tuulen mukana siemenistä helposti myös uusille alueille. Puutarhajätteitä tai maa-aineksia siirrettäessä juurakotkin pääsevät matkaamaan uusille maille. Laajoiksi levittäytyessään piiskukasvustot saattavat vallata kokonaisia elinympäristöjä ja yksipuolistaa kulttuurimaisemaa.&#xa0;</p> <p>Keski-Euroopassa tehdyissä tutkimuksissa kanadanpiiskukasvustojen on todettu vähentävän useiden hyönteisryhmien, mm. muurahaisten, mehiläisten, kukkakärpästen, perhosten sekä jopa lintujen monimuotoisuutta. Tällä voi olla merkittäviä seurannaisvaikutuksia koko paikallisekosysteemiin.&#xa0;</p> <p>Kanadanpiiskuilla on myös allelopaattisia vaikutuksia eli ne voivat erittää maahan muiden kasvien kasvua, siementen itämistä sekä maaperäeliöiden toimintaa heikentäviä yhdisteitä. Lisäksi kanadanpiisku voi muokata elinympäristöä lisäämällä orgaanisen hiilen määrää maassa sekä vaikuttamalla typen ja fosforin määrään maassa.&#xa0;</p> <p>Pohjoisamerikkalaiset piiskut eivät ole toistaiseksi pystyneet leviämään ja valloittamaan pientareitamme komealupiinin tavoin, sillä lyhyt kasvukausi on hillinnyt niiden lisääntymistä. Ne kukkivat vasta loppukesällä, eivätkä aiemmin ole ehtineet tehdä itävää siementä. Ilmaston lämmetessä ja kasvukauden pidetessä leviämisuhka on kuitenkin kasvanut ja meillä on jo piiskukantoja, jotka ehtivät tuottaa kypsiä pähkylöitä. Kanadanpiiskujen kurissapito voikin pian muuttua hankalaksi, koska niiden lenninhaivenelliset siemenet pystyvät leviämään tuulten mukana pitkiä matkoja.&#xa0;</p> <p>Monivuotinen, kookas ruoho.</p> <p>In open habitats, Canada goldenrod is a strong competitor that displaces the original species, particularly in fields, meadows and roadsides. Goldenrods persist in habitats they have conquered and are spread to new sites easily by seeds transported by the wind. When garden waste or soil material is moved, the rhizomes can also move to new habitats. If spread widely, goldenrod stands may become a prominent feature of a cultural landscape, for example.</p> <p>Studies conducted in Central Europe have indicated that goldenrod stands have a detrimental impact on several insect groups, including ants, bees, flower flies, butterflies and even birds. This may have serious implications for the entire local ecosystem.</p> <p>North American goldenrods have not been able to spread and conquer verges in Finland in the same manner as the garden lupine, because the short growing season has held back the spread of the species. Goldenrods flower in late summer and do not usually manage to produce viable seeds. However, climate warming and longer growing seasons are increasing the threat of its spreading. It seems that some goldenrod populations already manage to produce ripe achenes. In the future, it may become difficult to keep goldenrods in control, because their plumed seeds can spread over long distances with the wind. The rigid stems stay upright well into winter, enabling the seeds to spread on the snow more easily than in summer.</p>